Jag klarade det! Jag stog pa toppen av Mt. Kinabalu igar!! 4095m ovanfor havet, helt sjukt att JAG klarade det! Har ju inte tranat nanting pa over ett ar och sa bestiger jag ett berg. Snacka om att det blev en chock for kroppen.

Kom till berget i forrgar och borjade ga upp mot Laban Rata resthouse, var 6 km upp dit och det tog 5h att ga. Ar ungefar 2000 trappsteg upp, jobbigt! Att ga 6 km som konstant lutar en massa uppat ar jooobbigt, var helt slut nar vi antligen kom fram till resthouset dar vi skulle bo under natten. Blev da att ata middag och sen ga och lagga sig vid 7 pa kvallen i ett rum som inte var uppvarmt, ratt kall natt med andra ord.

Vid 01.30 ringde alarmet igar natt. Sa da var det bara att stiga upp, ata en tidig frukost och sen borja den 2,5km langa klattringen upp mot toppen. Tog oss 3,5h att ga 2,5km. Om det var jobbigt? Jaaa sa in i helvete! Men tillslut kom vi upp strax innan soluppgangen. Sa grymt haftig utsikt och det var sa sjukt hogt upp! En riktigt grym upplevelse.

Efter att ha varit dar uppe ett tag sa borjade vi klattra nedat igen, gick riktigt bra i borjan och ratt fort ocksa. Men mot slutet blev det riktigt jobbigt och nar vi kom fram till Laban Rata igen var benen som spaghetti. Blev da frukost for andra gangen och sen borjade vi ga ner dom resterande 6 kilometrarna.

Borjan gick helt okej, men nar det var 3km kvar trodde jag att jag skulle do och visste inte hur fan jag skulle klara att ta mig ner. Mina knan strejkade verkligen och bara vek sig under mig hela tiden. Fick verkligen ta steg for steg och koncentrera mig for att inte falla ihop i en hog. Var sa grymt forbannad och arg och irriterad sa ni anar inte, jag ville verkligen ner sa jag slapp ga mer, men var verkligen  tvungen att ga i slow motion for att knana inte skulle ge upp.

Men tillslut var vi nere for berget, och jag ar sa stolt over att jag klarade det!  En riktigt haftig upplevelse som nog blir ett minne for livet. Men det var nog forsta och sista gangen jag klattrade upp for ett berg ;)